Problemet med utmaningar

Problemet med utmaningar

En av mina vänner är på många sätt sinnebilden av en statlig tjänsteman. Han har aldrig känt någon dragning till den privata sektorn eftersom han ”inte har konsult-pistolfingrar, bara vanliga människofingrar”, samt gillar ”när skjortkragen har samma färg som resten av skjortan.

Jag instämmer och positionerar mig därför som en liten anomali.

Till mina värsta pet peeves hör däremot varken skjortkragar eller pistolfingrar. Nej. Jag förfasas över språkbruket. Den där, lite väl ofta, vedervärdiga corporateskan. Inte så att jag anser att den behöver utplånas, bara saneras. Grundligt med drönare, napalm och kirurgiskt välriktad vrede. Givetvis måste det finnas det funktionella och allmänt vedertagna termer. De tillför ju faktiskt något. Gisslet uppstår först när corporateskan blöder över på det vardagliga språket och gör det förljuget.

Resultatet blir en flummig, nästan sekteristisk jargong, där alla resor är metaforiska och delar av våra vardagliga ordförråd blir tabu. Högst reella problem benämns uteslutande som ”utmaningar”. I vad som verkar vara en fånig idé om att själva företeelsen skulle förvandlas från något jobbigt, till en kul, motiverande och utvecklande grej.

Jag tänker på en scen i den smått briljanta tv-serien Le Bureau des Légendes, där en aspirerande dubbelagent tvingas till ett lögndetektortest. För att klara testet föreställer sig agenten att orden ja och nej inte är annat än innehållslösa stavelser. Något, som när jag slår på min mest indignerade Ring P1-hjärna, verkar ligga i farans riktning. En utmaning, men definitivt även ett problem – ett ord som faktiskt passar perfekt för att beskriva det universellt förekommande fenomenet ”problem”.

//Jimmy

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kontakt!

Jimmy Hovrén
Copywriter
HOVRÉN COPY

070-944 72 43
jimmy@hovrencopy.se

Följ Hovrén Copy

Copyright ©

Hovrén Copy 2020