Problemet med utmaningar

Problemet med utmaningar

En av mina vänner är på många sätt sinnebilden av en statlig tjänsteman. Han har aldrig känt någon dragning till den privata sektorn eftersom han ”inte har konsult-pistolfingrar, bara vanliga människofingrar”, samt gillar ”när skjortkragen har samma färg som resten av skjortan.


Jag instämmer och positionerar mig därför som en liten anomali.


Till mina värsta pet peeves hör däremot varken skjortkragar eller pistolfingrar. Nej. Jag förfasas över språkbruket. Den där, lite väl ofta, vedervärdiga corporateskan. Inte så att jag anser att den behöver utplånas, bara saneras. Grundligt med drönare, napalm och kirurgiskt välriktad vrede. Givetvis måste det finnas det funktionella och allmänt vedertagna termer. De tillför ju faktiskt något. Gisslet uppstår först när corporateskan blöder över på det vardagliga språket och gör det förljuget.


Resultatet blir en flummig, nästan sekteristisk jargong, där alla resor är metaforiska och delar av våra vardagliga ordförråd blir tabu. Högst reella problem benämns uteslutande som ”utmaningar”. I vad som verkar vara en fånig idé om att själva företeelsen skulle förvandlas från något jobbigt, till en kul, motiverande och utvecklande grej.


Jag tänker på en scen i den smått briljanta tv-serien Le Bureau des Légendes, där en aspirerande dubbelagent tvingas till ett lögndetektortest. För att klara testet föreställer sig agenten att orden ja och nej inte är annat än innehållslösa stavelser. Något, som när jag slår på min mest indignerade Ring P1-hjärna, verkar ligga i farans riktning. En utmaning, men definitivt även ett problem – ett ord som faktiskt passar perfekt för att beskriva det universellt förekommande fenomenet ”problem”.


//Jimmy


4 knep för återanpassning post pandemi

I dina mest rosenskimrande glasögon så vågar du kanske förnimma ett pytteljus i covid-tunneln. Tanken på normalitet har förmodligen aldrig känts så bra. Jag har inga avsikter att sticka hål på glädjebubblan som tanken på vanlig vardag försätter dig i – vill bara höja ett varningens finger för att du, med största sannolikhet, lider av svår social ringrost. 


Fear not! Som egenföretagare spenderar jag de flesta dagarna utan att träffa andra människor och befinner mig därför, mer eller mindre konstant, i just det tillståndet. Innan du återfått din normala sociala dagsform kan det vara smart att ta till några knep för att åtminstone kunna fejka den. Här är fyra pedagogiskt framförda exempel.


 


1. Motstå alla impulser


Första punkten går att direkt relatera till prestationskraven. Impulserna lurar dig att tro att du kan ta enkla poänger med inbillad briljans. Håller du inte koll på dina impulser kan du finna dig sittande i ett knäpptyst rum, för att du drog ett djupt olämpligt för fem personer du aldrig träffat tidigare. Här har skam en lika smärtsam som reglerande funktion.


 


2. Accessoarer


Ha ett vardagsobjekt att fippla med nära till hands. Exempelvis en kaffekopp eller pärm. Kaffekoppen är särskilt effektiv eftersom den inbjuder till ett specifikt och allmänmänskligt beteende. Om man vill signalera normalitet är den nästintill oslagbar. 


Fall däremot aldrig hän till den i sammanhanget alltför frestande telefonen. Även om den erbjuder en bekant och fullständigt trygg värld så innebär din första svajpning att du lämnat social walk over. 


 


3. Manér


Vid ytliga sammankomster där man vill lämna ett ok intryck med minimal insats så funkar det att vara ”positiv”. Om du måste använda ordet ”nej”, ha en mjuk leverans, gärna ackompanjerad med ett leende. Nicka ofta och ha i åtanke att få lyssnar på VAD du säger, bara hur. 


Ha ett inbjudande och anspråkslöst kroppspråk. Om du finner dig i en situation på stående fot som du bara vill försvinna från, fäst då din blick vid sidan av medmänniskans axel, simulera en grund andning (detta implicerar brådska) och var extremt kortfattad. Denna metod är mirakulös i det att medmänniskan, i nio fall av tio, helt enkelt försvinner. Den negativa bieffekten är dock att du själv framstår som osympatisk. Metoden bör därför användas extremt sparsamt och gentemot medmänniskor du löper minimal risk att träffa igen.


 


4. Flytta fokus


Här handlar det om att ta fasta på att man nödvändigtvis inte är superintressant själv. Just därför kan den här metoden vara plågsam för de mer narcissistiskt lagda. Bortsett från denna faktor är det den enklaste av de listade metoderna eftersom den genomsnittliga medmänniskan har en naturlig fallenhet att prata om sig själv. 


Rent konkret handlar det om att ställa öppna och utforskande frågor. På så vis sköter de mer extrovert lagda medmänniskorna merparten av interaktionen. Undvik däremot tomma komplimanger då de kan tolkas som uppriktiga och leda till en mer intensiv interaktion. I stället för att säga att någon har en fin tröja, fråga om materialet, inköpsställe o s v. På så vis håller man distansen och riktar fokus mot ett dött ting snarare än en livs levande medmänniska som är full med helt egna tankar känslor och annat klet. 


Inget av dessa metoder är egentligen lösningar på något problem. De är enbart konkreta sätt att mildra symptom och bör inte ses som något annat än just detta. Och kom ihåg att du absolut inte är ensam i den här båten.


//Jimmy


Kontakt!

Jimmy Hovrén
Copywriter
HOVRÉN COPY

070-944 72 43
jimmy@hovrencopy.se

Följ Hovrén Copy

Copyright ©

Hovrén Copy 2020